Är grovstickning riktig stickning?
Av Fernando Santos
Du har sett kommentarerna: en forumtråd här, ett YouTube-svar där. “Det där är inte riktig stickning.” “Det är bara en trend för Instagram-tjejerna.” Jag har till och med sett folk fnysa åt grovstickade filtar, som om en större maska på något sätt gör dem “mindre.” En läsare skrev till mig om just det här, så här är mitt ärliga svar. Jag varnar dig: jag har känslor kring det.
Ja. Det är samma två maskor.
Räta och aviga är räta och aviga oavsett om du stickar på 3mm-stickor eller stickor stora som kvastskaft. En grovstickad kofta läggs upp, stickas, formas med ökningar och minskningar och sys sedan ihop och görs färdig, precis som vilket annat plagg som helst. Stickorna är större och ullen är tjockare. Det är hela skillnaden. Ingen säger att en väggmålning inte är “riktigt måleri” för att penseln är stor.
Kritiken, sagd högt
Låt mig först vara rättvis mot andra sidan, för det finns ett korn av sanning som är värt att nämna: grovstickning är snabbare och mer förlåtande. Färre, större maskor gör att en tappad maska är lätt att upptäcka och laga, en hel kofta kan bli klar på en helg och en nybörjare kan få till något bärbart på första försöket. För den som har lagt tre månader på en tunn Fair Isle kan det kännas som att det förminskar arbetet. Jag förstår känslan. Men “lätt att lära sig” och “en trend som ser bra ut på bild” är inte samma sak som “inte riktig”, och en grovstickad filt som någon har planerat, gjort och älskar är inte “mindre” än något annat.
Vem jag tycker att stickningen egentligen tillhör
Alla som sätter sig ner, planerar och försvinner in i ett garnnystan, med stickor eller bara med fingrarna, är min hjälte. Punkt. För titta på vad du faktiskt gör. Du skapar inte bara något som inte fanns förut och som är helt ditt eget, du mediterar. Du löser ett stillsamt arkitektoniskt pussel och förvandlar en platt idé i huvudet till en tredimensionell sak du kan bära. Det är inget mindre hantverk. Det är ett underbart hantverk.
Alla som försvinner in i ett garnnystan, med stickor eller bara med fingrarna, är min hjälte.
Har den egna färdigheter? Ja, och erfarenhet hjälper enormt.
Jag tänker inte låtsas att det inte finns något att lära sig. Att arbeta med ospunnen ulltops är en egen konst. Den har knappt något tvinn, så den glider och delar sig om du tar i för hårt, och du får utveckla en känsla för den. Att hålla jämn stickfasthet över jättestora maskor är svårare än det ser ut. Du fäster trådändarna med en tovningsnål, eftersom ullen är alldeles för tjock för att träs. Du behöver grunderna, och har du många års stickande bakom dig ligger världen öppen.
Men alla måste börja någonstans, och allas historia med garn ser olika ut. Vissa hittar sin själ i virkning, vissa i stickning, vissa i båda. Det finns så många sätt att göra det här på och alla är lika giltiga: kontinental och engelsk stickning, portugisisk, Fair Isle, brioche, spets, flätor, den grova Cowichan-traditionen, och då har vi inte ens kommit till stickram, armstickning eller fingerstickning. Inget av dem är det “rätta”. Vart och ett är helt enkelt det som talade till just den personen, och hur den valde att lära sig.
Min egen historia
Jag började som traditionell stickare. Jag har dålig syn, så fin, tunn stickning skulle aldrig bli min värld; 9 till 12mm har alltid varit min favoritzon. Sedan såg jag grovstickning och blev, helt ärligt, alldeles tagen. Dagen därpå satt jag på nätet och lärde mig, studerade och försökte förstå hur det fungerade. Och alla de åren av vanlig stickning (koftor, tröjor, halsdukar, sockor och fler hundtröjor till vänner och familj än jag någonsin kan räkna) hjälpte mig enormt. Grunderna följer rakt med. Processen är densamma. Jag älskar fortfarande att sticka på det traditionella sättet, men jag skulle aldrig kalla en hundtröja för “finstickning” bara för att jag gjorde den på 9mm-stickor. Samma händer, samma maskor, samma glädje.
Och glädjen med grovstickat? Förlåt, men den går inte att slå.
Ett färdigt grovstickat plagg ser ut som om en låda regnbågar har exploderat på bästa tänkbara sätt, och det står jag gärna för till döddagar. Du får hålla med mig eller inte; så är det, och det är helt rättvist.
Där jag landar
Världen skulle vara en vänligare plats om fler av oss skötte sitt och lät folk ha lite roligt, oavsett om de stickar med tunna stickor eller en stor som ett kvastskaft. Riktig stickning avgörs inte av stickornas storlek. Den avgörs av att du satte dig ner, stickade maskorna och gjorde något du är stolt över. Grovstickat räknas, varenda gång.
Läs vidare
Den verkliga anledningen till att alla plötsligt är besatta av grovstickning
Magin med grov stickfasthet förklarad: varför det går så fort att sticka och känns helt olikt tunn ull.
Läs härnäst →
