Fingerstickning eller stickor för grovstickat
Av Fernando Santos
Det är nog den fråga jag får oftast, på Etsy och i meddelanden, nästan varje dag: ska jag fingersticka det här, eller använda de stora stickorna? Mitt ärliga svar går åt båda hållen, och det tar med haken som ingen varnar dig för.
Först av allt: gör det som talar till din själ. Det finns verkligen inget fel svar här, bara den metod du faktiskt kommer att gilla och hålla fast vid. Men eftersom du frågar ordentligt, här är allt jag har lärt mig av att göra båda.
Fingerstickning: den enkla, glada vägen in
Fingerstickning är den mjukare starten, utan tvekan. Eftersom du arbetar fram och tillbaka med händerna behöver du aldrig brottas med ‘avigsidan’ för att sticka avigt; allt är en enda vänlig, upprepad rörelse. Färgbyten är enkla. Intarsia (de där färgblocken) är också enkelt, och det är halva anledningen till att en Gigante-kofta ser ut som en Gigante-kofta.
Två saker som får det att flyta på:
- Håll ordning på dina ullnystan medan du stickar, och flytta runt dem allteftersom färgblocken växer. Lite städning varv för varv sparar dig ett trassligt bo senare.
- Använd fingrarna som mått: varje ögla ska vara ungefär lika bred som två fingrar. Då är maskstorleken fixad, ingen sticka behövs.
- Låt varje ögla ‘pussa’ den förra. Håll öglan du börjar på tätt intill den du just avslutat. Det bygger den fina kedjeeffekten, och det hjälper jämnheten enormt, eftersom ögat följer den prydliga kedjan i stället för att fastna på varje liten sicksack av ojämn stickfasthet.
Haken med fingerstickning
Fingerstickade maskor har en tendens att se ojämna ut, och det finns inget mer avskräckande än ett grovstickat plagg som ser slarvigt ut. Särskilt om du, som jag, är lite av en perfektionist som ser varje sned ögla. Jag repar upp projekt (river upp och börjar om) oftare än jag vill erkänna, bara för att maskorna inte satt rätt.
Det bästa försvaret är helt enkelt att stanna upp och titta. Det är så lätt att rycka iväg, så kolla dina maskor varje varv, och helst var femte maska eller så. Om öglorna har varit jämna och en börjar krångla, fånga den nu: bygger du vidare på en sned maska får du en kedjereaktion av sneda maskor, allt från ett litet misstag du kunde ha rättat på en sekund. Låter du den vara slutar det, som för mig, med att du repar upp alltihop. Fråga mig hur jag vet.
Knepet jag svär vid är att ha en av de stora 25 mm raka stickorna nära till hands (du hittar dem på min sida med stickor). När du har stickat ett varv med fingrarna, för över maskorna på stickan så att de hålls jämna medan du fortsätter. Det är lite mer jobb, men det betalar sig i en finish som faktiskt ser avsiktlig ut i stället för slumpmässig.
Sticka med de stora stickorna: den proffsiga finishen
Om det är jämnhet du är ute efter vinner stickorna. Maskorna ställer sig på rad, de ser fantastiska ut, och det färdiga plagget ser ordentligt, proffsigt gjort ut. När en främling stoppar dig på gatan för att fråga var du fick tag på din kofta är det oftast därför.
Två vanor gör hela skillnaden här:
- Håll koll på stickfastheten: ge varje maska ett extra drag. När du formar varje maska, dra ut den lite till. Det är det som ger grovstickat dess fina luftiga, avslappnade look och känsla. Det finns inget mer avskräckande än maskor som trängs ihop och håller i sig för dear life.
- Använd rundstickor, inte raka stickor. Jag älskar en rak sticka, men en växande kofta behöver plats. Kabeln på en rundsticka tar vikten, ger plagget någonstans att ta vägen, och gör att öglorna inte glider av änden när du vänder ryggen till. (Spara den raka stickan till knepet för att hålla maskorna ovan.)
Fingerstickning är den snällare inlärningskurvan; stickor ger den bättre finishen. Båda blir en riktig kofta.
Haken med stickor
Men, och det är ett riktigt men, när plagget växer blir det tungt och otympligt. Halvvägs genom en bakstycksdel håller du i något ungefär lika stort som ett litet land, och att vända det för att sticka rät- och avigsidan blir ett rejält armpass. Om sanningen ska fram värker mina handleder vissa kvällar. Och stickor är inte din vän på ärmarna: stora stickor och små ytor kommer helt enkelt inte överens.
Mitt enda riktiga råd: en stickhörna
Om du på något sätt kan, ge dig själv en stickhörna, även om det bara är ett avröjt köksbord. Grovstickat är så mycket enklare att arbeta plant, eftersom ytan bär vikten i stället för dina handleder. Ja, det är lite trist: stickning och tv hör ihop så fint, och ett bord kompromissar med den mysiga kombinationen. Men lägg upp plagget på ett soffbord, ett soffarmstöd, vad som helst som tar en del av vikten, så kan du faktiskt få båda.
Så… vilken ska det bli?
Ärligt talat finns det inget rätt eller fel. Grovstickat är inkluderande, vackert och modigt, och den bästa versionen av det är den metod du känner dig bekväm med och är glad att titta på. Helt ny? Börja med fingrarna och avslappnade förväntningar. Ute efter den skarpa finishen jag-gjorde-den-själv? Ta fram stickorna. Eller gör som jag gör de flesta dagar och använd båda: fingrarna för glädjen, stickan för prydligheten.
Om du är allra först i början, börja här: Kan en nybörjare sticka en grovstickad kofta? Var du ska börja, ärligt talat Det är den mjukaste vägen in jag vet. Och när du är redo för de stora stickorna, här är mina, inklusive de raka 25 mm-stickorna jag använder till knepet för att hålla maskorna.
Hur dina händer än tar sig an det (fingrar, stickor eller en glad blandning av båda), välj det som känns bra, och gör något Gigante.
Läs vidare
Kan en nybörjare sticka en grovstickad kofta? Var du ska börja, ärligt talat
Stora maskor är förlåtande och går fort, så grovstickat är det bästa stället att börja.
Läs härnäst →
