The Sovereign: koftan från mitt svåraste år, nu gratis
Av Fernando Santos
The Sovereign var den första koftan jag någonsin gjorde. Jag kunde inte sticka en kofta än. Jag lärde mig genom att göra just den här, under det tuffaste året i mitt liv.
Ett år in och ut från sjukhus
Det året var jag in och ut från sjukhus. Tre operationer. Med det följer en särskild sorts väntan: väntan före, väntan under återhämtningen, väntan på att känna sig som sig själv igen. Jag behövde någonstans att göra av både händerna och huvudet på samma gång, och det visade sig bli stickningen.
Grov ull på 12 mm stickor går långsamt. Ett varv tar minuter, inte sekunder, och du känner varje maska landa. Långsamheten var själva poängen. Att sitta med stickor i den storleken och arbeta varv så medvetet gav mig en plats för känslor om livet, döden och min egen dödlighet som jag verkligen inte hade någon annanstans att göra av. Jag dekorerade inte en tröja. Jag tog mig igenom ett år, ett varv i taget.
Jag försökte inte heller starta ett företag. Jag försökte ta mig igenom ett år. Men det var det året Gigante Knits började. Den här koftan är ingen fin ursprungshistoria som jag berättar i efterhand för att få varumärket att låta bättre. Det är det som faktiskt hände.
Koftan som blev en person
När den var klar hade den egna åsikter. Gräddvit melerad kropp, djupröd kant, och sömmarna sydda med madrasstygn från rätsidan med flit, synliga på utsidan, eftersom sömmen själv är dekorationen, inte något att gömma. En stege av handarbetade kryss löper längs ryggen, från nederkant till hals. Jag kallar den The Sovereign X. Muddarna har sina egna stegpinnar, ojämnt utplacerade, en liten medveten ofullkomlighet som jag aldrig brydde mig om att rätta till eftersom den såg ut att höra hemma där.
Folk stoppar mig i mataffärer och på puben och frågar var jag har fått den ifrån. Det gör de fortfarande, flera år senare. Den heter The Sovereign eftersom mer än en främling, helt oombedd, har sagt att jag ser ut som en kung i den. Ingen komplimang jag fiskade efter. Bara det folk säger när de ser den.
Det är plagget som startade ett företag, och det är fortfarande det som får folk att stoppa mig vid flingorna.
Varför jag ger bort det
Jag har tänkt på det här mönstret som en produkt ett tag och aldrig riktigt velat sälja det. Det är för sammanflätat med det året för att prissättas som de andra. Men att behålla det för mig själv kändes också fel, särskilt med tanke på hur många av er som har stoppat mig i kommentarer, i mejl, på en och annan kundbild, för att fråga var designen kom ifrån från början.
Så här är det, bortgivet i stället för sålt. Det är mitt sätt att säga tack till alla som har köpt ett mönster, beställt ett kit, gått med i nyhetsbrevet eller bara berättat om oss för en vän på vägen. Du behöver inte ha köpt något tidigare för att hämta det. Du behöver bara vilja ha det.
Det här är en engångsgrej: det du laddar ner är det färdiga mönstret, precis som jag stickade det. Inga planerade uppdateringar, inget fortsatt pillande, bara originalet, gratis.
Läs vidare
Vad är Corriedale-ull? Den spänstiga fibern vi valde framför merino
Den tåliga fällen bakom varje Gigante-stickning, gräddvitt och djuprött inräknat.
Läs den härnäst →
