Kära Gigante: Varför inte göra grovstickade filtar?
Av Fernando Santos
“Kära Gigante, ärlig fråga: varför gör du inte grovstickade filtar? Det är väl det jätteull är till för. Och när du ändå håller på, vintersockor och handskar. Jag skulle köpa sådana i morgon.”
Ärlig fråga, ärligt svar, och jag tänker visa dig räkningen i stället för att prata runt den. Där jag har landat: inga filtar, ja till de små vintersakerna, och det är samma skäl för båda.
En filt är ingen större kofta. Den är tre eller fyra koftor
Du kan räkna ut det här direkt från vår storleksguide, så låt oss göra det. En kofta i Regular M består av ett bakstycke som är 20 maskor brett och 27 varv högt, två framstycken på 9 gånger 27, och två ärmar. Bakstycket är 64cm brett och 62cm långt, och hela plagget blir ungefär 1.1 kvadratmeter stickat tyg, närmare 1.3 med de fylligare ballongärmarna som de flesta av våra mönster använder.
Nu filten. En enkelsäng är 150 gånger 200, alltså 3 kvadratmeter: nästan tre koftor. En dubbelsäng är 200 gånger 220, alltså 4.4, vilket är tre till fyra. Till och med den blygsamma pläd folk oftast föreställer sig, 130 gånger 170, är två koftor. Och varenda en av de metrarna stickas för hand, maska för maska.
Tre eller fyra gånger ullen, tre eller fyra gånger timmarna, och inget smartare mönster ändrar på någotdera. I jättestickning är ullen inte en ingrediens bland många, den är nästan hela notan, så en filt hamnar på flera gånger priset för en kofta och stannar där.
Och koftan är den du kan bära varje vinter i åratal. Det är den delen jag hela tiden återkommer till. Om jag ska be dig om så mycket ull vill jag hellre att den blir något du tar på dig.
En ärligt prissatt filt skulle vara det överlägset dyraste på sajten, och jag skulle inte betala det själv.
“Använd billigare ull då”
Lättare sagt än gjort. Jag har letat, ordentligt, mer än en gång.
Ospunnen ulltops av Corriedale och merino är helt enkelt dyr redan vid källan, särskilt i de mängder en ateljé med två personer köper. Min leverantörs minimum är 10 kg per färg, så en påfyllning är ett verkligt åtagande, inte ett klick.
Det jag kan berätta är var vårt pris ligger. Varje gång jag jämför vårt med brittiska leverantörer hamnar vi lägre. Du kan hitta ett billigare kilopris hos butiker i Turkiet och Östeuropa, och många gör det. Sedan kommer frakten. Så skrymmande ull är dyr att skicka, offerterna varierar vilt från en beställning till nästa, och när den väl kommer fram har besparingen oftast försvunnit, ibland två gånger om.
I andra änden av hyllan finns fina exklusiva namn som tar två eller tre gånger så mycket som jag för något jämförbart. Jag har verklig respekt för dem: större ateljé, större omkostnader, ett namn folk gärna betalar för. Jag vill bara inte att det du betalar ska bero på något av det.
Vad ett handgjort pris faktiskt innehåller
Pris är inte vikt gånger en marginal. Om det vore så kunde jag få siffran att se mindre ut genom att göra mindre, och du skulle känna exakt var jag hade snålat.
Varje gram förbereds för hand innan det når dig. Jag köper ullen i stora ospunna rullar, slätar ut varje längd två gånger, delar den på längden, kammar igenom den för hand två gånger så att fibrerna ligger raka, fuktar den så att de sätter sig, och rullar den sedan till jämna knippen. Det är timmar per beställning, och det är skillnaden mellan ulltops som beter sig och ulltops som luddar.
Sedan finns allt som aldrig syns. Mejlen som besvaras, ett i taget. Det långa samtalet med någon som väljer mellan två färgställningar. Storlekarna som gås igenom. Mönstret som skrivs, testas och skrivs om. Lådan som packas, och promenaden till posten med den. Det arbetet är verkligt, det tar tid, och det finns i priset oavsett om någon räknar upp det eller inte.
Det avgör också vart dina pengar tar vägen. Beställ från en storkoncern och din beställning är ett avrundningsfel i en kvartalssiffra. Beställ här och den är det som betalar nästa 10 kg av en färg, håller en liten ateljé igång och landar på ett bord i Worthing. Små ateljéer lever på beställningar. Det är inte för att ge dig dåligt samvete, det är bara sant.
Leveranser, och varför jag hellre anger en längre tid
Leveransen är där många butiker i tysthet tar tillbaka sina pengar, och där många köpare blir besvikna. Så, rakt på sak: leverans inom Storbritannien är gratis över £30. Allt skickas inom 7 arbetsdagar, oftast tidigare. Sedan tar det runt 2 till 3 arbetsdagar inom Storbritannien och 7 till 10 internationellt, och de transporttiderna är Royal Mails snarare än mina, och därför anger jag dem separat.
Här är beslutet jag fattade som kostar mig försäljning. När en nyans inte finns på mitt bord låtsas jag inte att den ligger i en låda. Jag visar den hellre som slutsåld, eller anger en längre väntetid, än tar emot beställningen och blir tyst i tre veckor medan jag jagar 10 kg från en leverantör. Ett långsammare ärligt datum slår ett snabbt påhittat varje gång, och du kan planera efter det första.
Och nej, inte akryl
Den här har ett eget brev, så jag håller det kort här: akryl är verkligen bra på vissa saker och jag ser inte ner på det. Men hela den här verksamheten bygger på mjuk naturfiber, så att byta till akryl är ingen rabatt, det är ett annat företag. Den hyllan är dessutom trång och har tunna marginaler, så jag skulle göra sämre arbete för mindre pengar. Hela svaret, snobbhistorien inräknad, finns i brevet om akryl.
Den del av din idé jag behåller, minus handskarna
Litet och billigt är helt rätt. Handskar, tumvantar och sockor är det inte, och jag vill vara ärlig om varför i stället för att sälja dig en kuriositet. Vår maska är ungefär 3cm bred. Fingrar, tummar, hälar och tår är alla problem för små maskor: i den här skalan blir de klumpiga och glesa, och en jättestickad socka är ett fotografi, inte en socka. Vissa saker överlever helt enkelt inte att skalas upp, och det är tre av dem.
Det som fungerar är allt där den stora maskan är hela poängen och inget behöver fin formning. En tubhalsduk. En halsduk. Ett pannband. Ett kuddfodral. En väska. En julstrumpa, som ska vara komiskt överdimensionerad, så jätteull passar den bättre än något annat i huset.
Det är där räkningen vänder. Var och en av dem är runt ett knippe på 500g, ibland två, alltså £26 eller £52 i ull i stället för en filts flera hundra, och en kväll eller två i stället för två veckor. Billigt nog att göra åt någon annan, vilket är vad vintern är till för. Ännu bättre: en kofta brukar lämna tillräckligt över till en av dem. Om du har en påse med rester i ett skåp är det här vad rester blir till.
Var det lämnar oss
Ingen filt, alltså. Inte för att det skulle vara svårt, utan för att jag skulle behöva ta betalt med ett belopp jag inte kunde se dig i ögonen om. Om du vill ha en ändå är den ärliga vägen att köpa ullen och sticka den själv, och jag hjälper dig gärna att få mängden rätt: ullräkningen finns här.
De små vinterplaggen är det jag skissar på i vinter. Inget har något datum än och jag tänker inte hitta på ett. Men om du berättar vilket du helst vill ha först, strumpan, tubhalsduken eller kudden, så avgör det faktiskt i vilken ordning jag gör dem.
Läs vidare
Ullmatten som gör att du slipper köpa för många nystan (eller få slut mitt i en ärm)
Ungefärliga mängder för en halsduk, en pläd och en kofta, och vad som får siffran att gå upp eller ner.
Läs den härnäst →
